Årets viktigaste kulturella händelse är på gång. Melodifestivalen engagerar som vanligt mer än finanskrisen och freden i Mellanöstern någonsin skulle kunna åstadkomma. Vem bryr sig om Obama eller Putin och vad de håller på med när vi kan snacka om personligheter som Shirley Clamp och Alexander Bard?
Än så länge har de två första delfinalerna inte levererat någon stor favorit som Carola, Perelli eller The Ark på sistone? Men det är kanske bra det, när man blickar tillbaka hur otroligt dåligt det gick för storfavoriterna från lilla Sverige på sistone.
Emilia har imponerat, men hon kan inte vinna i lilla Sverige. Pampigheten saknas som ett flertal i kungariket gillar, generöst struntande i faktumet att den inte längre uppskattas ute i (Öst)Europa.
Min lilla dotter blev lite irriterad på Caroline af Ugglas "Snälla, snälla" ("en katastrof" var hennes första kommentar, men den internationella juryn (vad F*n är det för nånting??) tyckte ju annorlunda).
Ikväll röstar tjejerna sina tre söta killar till Globen trots att de är inget mer än karakoke-grabbar som Idol producerade. BWO är ju också lite förlegat i tiden. Men kanske ser vi en ny Carola, en ny Lena Ph i blott 16-åriga Molly Sandén, även om låten är skriven av den oundviklige Bobby Ljunggren vars senaste vinnarlåtar sågades av Europas invånare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar